Bitterhet..

Bitter - det är nog den egenskap som jag ogillar mest. Bitterhet förstör folk. Att gå å älta grejer som hände för länge sedan & skylla sitt ensamma liv eller misslyckande på andra - det är inte ok.
Vi hade en diskussion hemma idag om hur man ska uppföra sig när andra är taskiga mot en, eller om någon bara gör saker som man ogillar, är stöddiga, eller allmänt otrevliga eller ve å fasa - sura utan någon uppenbar anledning:-(.

-Det naturliga är att vara lika tillbaka. Så är nog den första reaktionen. Men det bästa är att stå över, ta ansvar för sitt eget liv & välja - vill jag tjafsa, bråka eller vill jag ha kul?
Man kan ju tycka, men man behöver oftast inte tala om, för det är sällan värt det för många gånger är det ju småsaker. Det är en svår avvägning, och svåra nyanser att lära sig för barnen - för ibland är det ju oxå fegt att inte säga ifrån. Man måste lära sig välja sina tillfällen bara.

Efter diskussionen vilken var väldigt givande skulle Micke hämta mig inför vår ödesmatch i badmintonkorpen. Sista - vilken var direkt avgörande för om vi skulle klara oss kvar i div. 3. Vi har ju varit "lite" sura över partnerbyten i sista sekund som gjort att vi förlorat för oss så kallade "givna" haha matcher. Idag skulle vi möta ett lag som slåss om segern i serien.
Jag berättade för Micke om tidigare diskussion & analyserade mig fram till att vi nog varit just bittra...Men idag skulle vi fasiken spela & välja att vinna. Hoohoho så enkelt eller hur. Men vi vann faktiskt!

Skönt att kunna upptäcka sina egna dåliga sidor & förändra, och bra att även kunna ge exempel till barnen när man upptäcker att man själv tänkt fel! Sååå bitterhet försvinn & kom aldrig aldrig igen:-).