I´m back:-)

I sanningens namn så här efteråt, ska jag erkänna att jag kände av en viss dödsångest, samt en viss oro över mitt beslut. -Var det något jag skulle ångra resten av livet? Tänk om det inte skulle bli bra, tänk om de skulle ha sönder eller skada min nerv så att jag skulle få leva med smärta resten av livet. Tänk om jag aldrig skulle vakna ur narkosen, å vad det var jobbigt att släppa kontrollen.
Men! Jag vaknade upp & ALL smärta från benet var borta! Helt borta! Inte ett spår kvar - en helt otrolig känsla. Känseln är nästan helt tillbaka oxå - "duvan" har släppt.
Sov helt utmattat från 20:30 på operationsdagen och vaknade kl 06:00. Pigg & kunde gå upp och gå direkt!
Sen gick jag och gick och gick - är fantastiskt motiverad. Imorse gick jag upp kl 07:00, satt med barnen & Mats när de åt frukost & gick med Lisa en bit till skolan. (Med stavar!). Ska vila en stund nu och sen gå igen, & sen igen. Nu djädrar är jag tillbaka & jag är stenlycklig rakt igenom!!!!

Jag är så tacksam över alla goa underbara vänner & familj som öst kärlek & omtanke & stöd över mig. När man är pytteliten känns det oerhört viktigt att veta att ni finns - love you all!